Den katolska kyrkan är romersk. Jag njuter av detta ord: romersk! Jag känner mig romersk, eftersom romersk betyder universell, katolsk, eftersom det får mig att ömt älska påven, il dolce Cristo in terra som min bästa väninna Katarina av Siena tyckte om att säga.

Från detta romersk-katolska centrum, betonade Paul VI i sitt tal vid Andra Vatikankonciliets avslutande, är i teorin ingen omöjlig att nå; alla kan och måste nås. För den katolska kyrkan betraktar ingen som en främling, ingen är utesluten, ingen anses avlägsen³³. Jag vördar med all min kraft Petrus och Paulus Rom, indränkt i martyrernas blod, centrum från vilket så många har gått ut för att sprida Kristi frälsande ord över hela världen. Den som är romersk bär inte drag av någon partikularism, utan är istället en sann ekumen; det innebär en önskan att vidga sitt hjärta, att öppna det för alla med Kristi förlösande längtan, som söker alla och välkomnar alla, eftersom han älskade alla först.

Den helige Ambrosius skrev några korta ord, som är som en glädjesång: där Petrus är, där är kyrkan, och där kyrkan är, där råder inte döden, utan det eviga livet³⁴. Ty där Petrus och kyrkan finns, där finns Kristus, och han är frälsningen, den enda vägen.