Svåra tider

Detta är något vi bör betrakta ofta, för att inte förlora ur sikte att kyrkan är ett stort och djupt mysterium. Ett mysterium vi aldrig kommer kunna greppa här på jorden. Om förnuftet ensamt skulle försöka förklara kyrkan, skulle det bara se en samling människor som följer vissa regler och som tänker i liknande banor. Men det skulle inte vara den heliga kyrkan.

I kyrkan finner vi katoliker vår tro, våra levnadsregler, vår bön, känslan av broderskap och gemenskapen med alla våra bröder och systrar som redan gått vidare till reningen i skärselden – den lidande kyrkan – eller med den triumferande kyrkan, de som redan åtnjuter det saliga skådandet och för evigt älskar den trefalt helige guden. Det är kyrkan som finns här och nu och på samma gång överskrider historien. Kyrkan, som föddes under den heliga Marias mantel och som fortsätter att prisa henne som moder i himlen och på jorden.

Låt oss ta fasta på kyrkans övernaturliga karaktär; bekänna den med hög röst om det behövs, för i vår tid finns det många som bara är med i kyrkan som en formalitet – även bland dem med höga positioner – och som har glömt dessa viktiga sanningar. De försöker ge bilden av en kyrka som vare sig är en eller helig, som inte kan vara apostolisk eftersom den inte vilar på Petrus klippa, som inte är katolsk eftersom den är genomsyrad av illegitima särintressen och av människors egensinniga infall.

Detta är inte någonting nytt. Ända sedan vår Herre Jesus Kristus grundade kyrkan, har vår moder lidit ständig förföljelse. I andra tider kanske angreppen var öppet organiserade, men nu är det i många fall en förföljelse i det fördolda. I dag, liksom i går, är kyrkan under attack.

Låt mig säga det en gång till: Jag är ingen pessimist – vare sig till temperamentet eller av gammal vana. Hur kan man vara pessimist när Herren har lovat vara med oss till tidens slut?⁵ Den helige Andens utgjutande i samband med att lärjungarna var samlade i Övre salen var den första offentliga manifestationen av kyrkan⁶.

Vår Fader Gud – den kärleksfulle Fadern, som tar hand om oss, som vore vi hans ögonsten⁷, som Skriften så uttrycksfullt beskriver – upphör inte att genom den helige Anden helga den Kyrka som hans högt älskade Son grundade. Men kyrkan går just nu igenom svåra tider: år av förvirring som orsakat stor otrygghet bland själarna. Förvirrade rop hörs från alla håll och med ett vrål återföds århundradens alla felaktigheter.