Det mänskliga och det gudomliga i kyrkan

På samma sätt som Kristus har två naturer – en mänsklig och en gudomlig – kan vi i analogi säga att kyrkan både är mänsklig och gudomlig. Det är inte svårt att se den mänskliga delen, för kyrkan i världen består av människor och verkar för människor. Och där det finns människor finns också frihet, som möjliggör såväl stordåd som småaktigheter, hjältedåd såväl som kapitulation. Om vi bara erkänner kyrkans mänskliga del kan vi aldrig förstå henne, eftersom vi då aldrig når fram till mysteriets port. Den heliga Skrift använder många uttryck som härrör ur vardagslivet – för att beskriva Guds rike och dess närvaro bland oss, i kyrkan. Guds rike är som en fårfålla, en hjord, ett hus, säd, en vingård, ett fält där Gud planterar eller bygger. Men den lyfter fram ett uttryck som sammanfattar allt: Kyrkan är Kristi kropp.

Kristus har själv utsett några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar ochlärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp¹⁰. Paulus skriver också: så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är lemmar som är till för varandra¹¹. Hur full av ljus är inte vår tro! Vi är alla i Kristus, eftersom han är kroppens, det vill säga kyrkans, huvud¹².