Kyrkans mål

I Efesierbrevets första kapitel bekräftar Paulus att Guds mysterium, som Kristus har förkunnat, förverkligas i kyrkan. Allt lade Gud Fadern under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt¹⁷. Guds mysterium är [att,] när tiden var inne: sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden¹⁸.

Det är ett outgrundligt mysterium av ren och skär kärlek, för han har före världens skapelse utvalt oss till att i honom stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek¹⁹. Guds kärlek är gränslös: Paulus säger själv att vår Frälsare vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen²⁰.

Detta, och inget annat, är kyrkans mål: att rädda själar, en efter en. Därför har Fadern sänt Sonen och jag har sänt er²¹. Därav budet att göra läran känd och att döpa, så att den allraheligaste Treenigheten kan bo i själen genom nåd: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut²².

Dessa enkla och sublima ord avslutar Matteusevangeliet: där finner vi skyldigheten att förkunna trons sanningar, vikten av det sakramentala livet och löftet om att Kristus alltid skall bistå sin kyrka. Man är inte trogen Herren om man försummar dessa övernaturliga realiteter: undervisningen i tron och den kristna moralen, mottagandet av sakramenten. Det är med detta mandat som Kristus grundar sin kyrka. Allt annat är sekundärt.