Detta är ett stående krav från kyrkan, som å ena sidan frammanar en större apostolisk iver i oss, men som å andra sidan också tydligt visar Guds oändliga barmhärtighet mot skapade varelser.

Se hur Sankt Thomas förklarar det: Dopets sakrament kan saknas på två sätt. Det ena är när det inte har tagits emot vare sig i praktiken eller genom önskan; detta är fallet med dem som varken har blivit döpta eller vill bli döpta. Hos en som är förmögen att bruka sitt förnuft innebär denna attityd ett förakt mot sakramentet. Är man odöpt av den anledningen kan man inte komma in i himmelriket, eftersom man varken sakramentalt eller andligen har inlemmats med Kristus, den enda person genom vilken frälsningen förmedlas. Det andra sättet på vilket en person kan sakna dopets sakrament, är när personen önskar bli döpt men överraskas av döden innan han ellerhon får ta emot sakramentet. En sådan person kan bli frälst, även utan det faktiska dopet, enbart genom önskan om sakramentet, en önskan som utgår från tro som verkar genom kärlek, genom vilken Gud, som inte har bundit sin makt till de synliga sakramenten, helgar människan innerligt³⁰.

Gud vår Herre förvägrar ingen den eviga och övernaturliga lyckan. Han erbjuder den helt gratis och är inte skyldig någon något – ännu mindre efter syndens inträde. Hans generositet är oändlig. Det är väl känt att någon, som lider av en oöverkomlig okunnighet om vår heligaste religion, genom att noggrant hålla den naturliga lagen och alla dess föreskrifter som Gud har inristat i alla hjärtan, och genom att lyda Gud och leva ett hederligt och rakryggat liv, kan uppnå det eviga genom det gudomliga ljusets och nådens verkan³¹. Endast Gud vet vad som pågår i varje människas hjärta, och han behandlar inte själar en masse utan var och en för sig. Det tillkommer ingen på denna jord att utdöma evig frälsning eller evig fördömelse i enskilda fall.