Kyrkan är genom gudomlig vilja en hierarkisk institution. Andra Vatikankonciliet kallar det för ett hierarkiskt organiserat samfund⁴¹, där ämbetsbärare är utrustade med helig fullmakt⁴². Denna hierarki är inte bara förenlig med friheten utan tjänar i själva verket Guds barns frihet⁴³.

Begreppet demokrati är meningslöst i kyrkan, som – jag insisterar – är hierarkisk av gudomlig vilja. Men hierarki innebär heligt styre och helig vigning, och inte på något sätt mänskligt godtycke eller omänskligt tyranni. I kyrkan har Herren upprättat en hierarkisk ordning som inte får omvandlas till tyranni, eftersom själva auktoriteten såväl som lydnaden innebär att tjäna.

I kyrkan råder jämlikhet: när vi väl är döpta är vi alla lika, eftersom vi är barn till samma Gud, vår Fader. Som kristna är det ingen skillnad mellan påven och någon som precis inlemmats i kyrkan. Men denna radikala jämlikhet innebär inte att det är möjligt att ändra kyrkans konstitution såsom Kristus har fastställt den. Det är en gudomligt uttryckt vilja att det skall finnas olika funktioner, och därmed också särskilda förmögenheter, som getts de vigda tjänarna genom det outplånliga insegel de fått i vigningens sakrament. Upphöjd över dem som tagit emot denna vigning står Petrus, och med honom och under honom alla biskoparna, med sitt trefaldiga uppdrag att helga, styra och undervisa.