Tillåt mig att vara tjatig: trons och moralens sanningar fastställs inte medelst röstning. De utgör en skatt – depositum fidei – som Kristus har gett till alla troende och som anförtrotts åt kyrkans läroämbete för att den skall lyftas fram och utläggas.

Det skulle vara ett misstag att tro att kyrkans konstitution bör uppdateras, bara för att människor blivit mer medvetna om de band av solidaritet som knyter dem till varandra. Tidevarven tillhör inte människorna, vare sig de tillhör kyrkans hierarki eller inte, de tillhör Gud, som är historiens herre. Och kyrkan kan endast ge själarna frälsning om hon förblir trogen Kristus i sin konstitution, sina dogmer och sin moral.

Låt oss därför avvisa tanken att kyrkan – samtidigt som hon glömmer bergspredikan – ska söka mänsklig lycka på jorden, eftersom vi vet att hennes enda uppgift är att leda själarna till paradisets eviga härlighet; låt oss avvisa varje naturalistisk lösning som inte förstår att värdera den gudomliga nådens primära roll; låt oss avvisa materialistiska åsikter som försöker få de andliga värdena att förlora sin betydelse i människans liv; låt oss avvisa sekulariserande teorier som försöker identifiera Guds kyrkas mål med de jordiska staternas mål: och därför vanställer själva kärnan, institutionerna och verksamheten, med egenskaper som liknar dem som kännetecknar världsliga strukturer.