41

41 Det tjänande prästadömet förutsätter visserligen de kristna initiationssakramenten, men det ges genom ett specifikt sakrament, som präglar prästerna, genom den helige Andes smörjelse, med ett särskilt insegel. På så sätt konfigureras prästen med Kristus, på ett sådant sätt att han kan handla i Kristi – huvudets – person11. Kyrkan är så här, inte på grund av människornas infall, utan på grund av Jesus Kristus, hennes grundare, uttryckliga vilja. Offer och prästadöme är så innerligt förenade i Guds plan att de har funnits i båda lagarna, det gamla och nya förbudet. Eftersom den katolska kyrkan i Nya testamentet har fått det synliga eukaristiska offret genom Herrens instiftelse, måste man därför också erkänna att det i henne finns ett nytt prästerskap, synligt och yttre, som har tagit det gamlas plats12.

Hos de vigda läggs detta tjänande prästadöme till det allmänna prästadömet som alla troende delar. Medan det skulle vara ett misstag att hävda att en präst är mer kristtrogen än någon annan kristtrogen kan man däremot hävda att han är mer präst: han tillhör, liksom alla kristna, det prästerliga folk som Kristus har återlöst, och han är dessutom präglad av det tjänande prästadömets insegel, som skiljer sig till sitt väsen, och inte endast till graden13, från de troendes allmänna prästadöme.

Noter
11

Andra Vatikankonciliet, Dekretet Presbyterorum Ordinis, nr 2.

12

Konciliet i Trient, Läran om vignings sakrament, kap. 1, DS. 1764 (957).

13

Jfr. Andra Vatikankonciliet, Dogm. konst. Lumen Gentium nr. 10.

Denna punkt på ett annat språk