Mysteriet om kyrkans helighet – det ursprungliga ljuset, som kan hamna i skuggan av mänsklighetens lägre sidor – förkastar även den minsta tanke på misstänksamhet eller tvivel på vår moders skönhet. Vi kan inte heller tolerera att andra förolämpar henne utan att protestera. Låt oss inte leta efter sårbara sidor i kyrkan för att få tillfälle att kritisera, som vissa som inte visar vare sig tro eller kärlek. Jag kan inte föreställa mig att man verkligen kan älska sin moder och samtidigt tala om henne på ett nonchalant sätt.

Vår Moder är helig, eftersom hon föddes ren och kommer att fortsätta vara utan fläck i evighet. Om vi ibland inte vet hur vi ska upptäcka hennes vackra ansikte, låt oss torka våra ögon; om vi märker att hennes röst inte behagar oss, låt oss ta bort från våra öron den hårdhet som hindrar oss från att i hennes ton höra den kärleksfulla herdens signal. Vår mor är helig, med Kristi helighet, med vilken hon är förenad med kroppen – som är vi alla – och med anden, som är den helige Ande, som också sitter i hjärtat på var och en av oss, om vi förblir i nådens tillstånd. Helig, helig, helig, vågar vi sjunga för kyrkan, och åberopar hymnen som

ärar den allraheligaste Treenigheten. Du är helig, kyrka, min moder, eftersom Guds Son, den helige, grundade dig; du är helig, eftersom Fadern, källan till all helighet, har bestämt det; du är helig, eftersom den helige Ande, som bor i de troendes själar, hjälper dig att samla Faderns barn, som kommer att leva i himlens kyrka, det eviga Jerusalem.